mari

Kan man ha det?
I så fall är det nog det jag lider av!
Robert har precis satt sig på skotern för att bege sig upp mot Gräftåvallen.
Samma sekund som skotern startade hände det.
Samma sak som händer varje dag vi skiljs åt för att åka på respektive arbete.
Samma sak som händer varje gång någon av oss kliver in i duschen utan den andra...:
Mitt hjärta spricker.
Ni vet, mitt på, i tre bitar.
Precis som ett pepparkakshjärta.
Som tur är, så är pepparkakshjärtan lätt att laga, man bara lägger ihop dem igen.
Prova!
Det är en helt underbar känsla att få hjärtat "lagat" varje gång vi träffas igen.
Nästan så härligt att det är värt varje liten sprickning!
Men nu... kommer det saknas en liten kvart ända till i morgon eftermiddag...



Tycker det är jätteskoj att han far iväg, unnar han varenda sekund!
Hans liv förändrades ju rätt radikalt när vi träffades.
Från att ha varit helt själv, ingen annan att tänka på eller anpassa sig till, så tog det två veckor ungefär, så var det trots, vällingpåfyllnader och nerkissade lakan som gällde för hela slanten. Sen blev det hus och massa stök med det.
Han har inte EN endaste gång frågat efter att få vara alldeles själv, inte en endaste gång velat sticka med sina kompisar någon stans utan oss.
Nu skulle han träffa Per och Robert i Gräftåvallen.
Ikväll blir det mys i stugan och i morrn ska de åka skoter.
En riktig grabbhelg!
Robert nr 2 (som inte är min, utan nån annans) blir pappa om några veckor, så det är bra att de får grabba ihop sig lite! :)
Snön har ju varit som den har nu senaste veckorna med, totalt LOST!
Bra med lite fjäll luft, förhoppningsvis kommer han hem med NYA krafter!
Min finaste Stormage, och mina finaste Pinnben!



Nu ska jag äta gotta och kolla på en film med Sandra och Erik.
Mys! :)

Jag måste ju också få lite!

Längtar efter min kvart!


Puss mina hjältar!